THE WORD FEMINISM

​Jag blev minst sagt chockad när jag gick in på bloggen imorse. 33 upprörda kommentarer samt ett par som inte är publicerade för att de var indirekt vidriga. “Du borde inte få vara kvinna, din lilla slyna”, “Du kommer att få sota för det där uttalandet lilla Joanna, du är bara äcklig.” – Ja, tänk att det där HÄR lilla (skämtsamma) inlägget, skrivet i all hast skulle bli så upphåsat. Det var inte alls min poäng med de uttalandet. Inte alls. 
–––

Jag börjar med att be om ursäkt för uttalandet i bloggen igår. Vet ni vad? Jag ångrar det jag sa. Utan någon direkt kunskap, i flyttstress och i stundens hetta slank det bara ur mig; “Jag är inte feminist” utan en tillräcklig och tydlig insatthet i ämnet och vad det ordet feminist egentligen betyder. 

Efter att ha läst era kommentarer och förstått er irritation så lägger jag mig. Jag hör er och jag lyssnar på vad ni säger.

–––

Jag är som ni, också för ett jämställt samhälle. Jag är för att kvinnor ska ha samma förutsättningar som män, att vi ska tjäna lika mycket och ha lika rättigheter som det motsatta könet. Där är jag helt och hållet med er. 

MEN, –  just ordet feminism har jag förstått är ganska laddat, så därför har jag hållit mig från att använda det samt ta någon stor ställning i frågan. Jag tycker att det finns två sidor av ämnet och ska jag vara ärlig så tycker jag emellanåt att det gått steget för långt. Men där är vi nu, alla är och tycker olika och det är det som är så fantastiskt med vårt land. Att alla får tycka och tänka precis som man vill. 

–––

Well, ni har i allafall öppnat upp mina ögon och i kväll när jag går och lägger mig vet jag vad jag ska göra. Jag ska läsa på om feminism. Jag känner att jag är skyldig er och mig själv det.