Jag är inte perfekt, tyvärr.

Att Forni har skrivit en handbok om ångest är ju genialiskt. Eller vänta, hon är genialisk. I dagens samhälle är det mer vanligt med ångest och panikångest än någonsin tidigare. Eller också är det för att vi pratar om det mer. Jag tror på det förstnämnda för det finns så pass mycket press och stress på oss idag så ångest är en återkommande känsla hos många. Den där jobbiga, tryckande, krypande känslan som ligger som en sten över bröstet. Jag hade sällan ångest i mina tonårsdagar, då var livet mestadels oklanderligt. Eller så inbillade man sig det. Idag får jag mestadels ångest på bakfyllan, den kemiska ångesten, men det händer också i perioder att den hälsar på när något annat är jobbigt. Såsom kärleksproblem, jobbstress etc. Då är den där och hälsar på snabbare än någonsin. Så den här boken kommer vara perfekt att ta fram när man som mest behöver den. Jag streckläste min samma kväll som jag fick den, kunde liksom inte bärga mig och efterkänslan var som att inget kunde nå mig, jag var stark och lika fri som en fågel.