TACK! <3

Jag hade aldrig kunnat tro att gårdagens inlägg skulle bli så uppmärksammat och kommenterat. Att det skulle vara så många som gått igenom liknande saker. Att det skulle strömma in så mycket kärlek från Er har gjort att det känts mindre läskigt och rätt val att dela med mig. Tack <3

Det som gör mig helt klart gladast i den här #MeToo stormen är att vi alla är enade om att en förändring bör ske och vi är beredda att jobba mot samma sak, mot en rättvisa. Att sluta normalisera övergrepp och sexuella trakasserier på kvinnor. Det är ett på tok för stort antal som är utsatta och jag hade i min mildaste fantasi aldrig kunnat tro att det var så många som besitter traumatiska scenarion och bär på en onödigt tung vikt på sina axlar. En vikt som i grund och botten inte ens är vår.

Såklart har jag påverkats av det som hänt mig men jag mår bra. Det gör jag. Jag går inte runt och mår dåligt, men sedan att det ligger där inom mig som en onödigt tung sten att bära på och kanske alltid kommer att göra kan ibland smärta. Men har jag hjälpt någon med min historia så är det värt det. <3