SÖNDAGSGNÄLL + INFLUENSASPRUTA

Den här SKITANS, bokstavligen, slemhostan och taggtrådsriviga halsen suger bokstavligen musten ur mig. Man känner ju sig dessutom dubbelt så sjuk som gravid och orken till att stå på benen är knappt befintlig. Kan inte minnas sist jag kände mig såhär ynklig, trött o faktiskt sjuk av en liten förkylning. Hostar liksom upp både lungor och bebis känns det som.

Till något som jag (och bebis) i alf är immuna mot är vinter influensan som vi var och vaccinera oss mot häromdagen. Det var min barnmorska som tyckte jag skulle ta den, och i efterhand, då jag nu vet innebörden av att vara sjuk som gravid, så känns det beslutet helt rätt.

Utöver skit förkylningen mår vi bara bra, hon & jag. Hennes sparkar har blivit mer långsamma (i takt med att hon växer) och hela magen vänds runt. Stickningarna neråt (känns lite som en sekund av en elstöt) är återkommande och det är väl, antar jag, för att hon ligger med huvudet på en nerv. Jag är ganska säker på att hon ligger kvar med huvudet nedåt för sparkarna är oftast uppåt bröstet där dom små benen ligger. Tror jag känt mina första förverkar också. Små, korta sekvenser av mensvärk. Men läste att många får det tidigt, så det ska väl bara vara en förberedelse inför förlossningen och inget större att oroa sig över.

MEN ÅH VAD JAG LÄNGTAR EFTER HENNE NU. Känner mig faktiskt ganska klar med graviditeten nu. Älskar att vara gravid och magen, och alla små sparkar, men jag är inget större fan av det konstanta ryggontet som gör det svårt att både sitta och ligga. Värken på venusberget och det ömmande, värkande trycket på blygdben och symfys. Men vi kämpar på, allt för att hon ska stanna kvar hela vägen fram. Trevlig söndag! PUSS