DAGEN BÖRJADE SÅDÄR

… men har gått desto bättre! Vaknade för dagen vid sju (en gång först vid 04.10) i bultande huvudvärk. Började tom gråta och väckte Daniel. – Nu får det fan vara nog tänkte jag. Inte ännu en dag! Hade även att tillägga drömt om både blodproppar och havandeskaps-förgiftning (tack google!) så man var ju ganska skör. Dessa tankar var dock något jag kunde släppa bums hälsade kvinnan som jag pratade med i telefon på BB Sthlm då jag var för tidig för att drabbas. HUA! Förövrigt var hon himla trygg o gullig och hon fick mig så lugn. <3 ALL KÄRLEK till sådana förstående o lugna, härliga kvinnor på mödravårdscentraler. Ni anar inte vad er mjukhet o trygghet betyder för alla gravidas smått hysteriska känslor o galna tankar. Det tror jag fler kan skriva under på. Pratar man med motsatsen bryter man ju för fasen ihop o känner sig både dum och misslyckad efter samtalet. Man svävar ju liksom på en mycket skör känslolinje som gravid har jag märkt. hehe.

Hursomhelst, efter samtalet var det som att värken bara gav med sig. Tackade för sig. (slår tre slag i bordet här nu bara för jag sa så. ) Jag fick ialf en tid imorgon för att ta lite prover på värden, blodsänka osv. Skönt att veta vad det beror på. Brist på något, en hormonell bergochdalbana som spelar spratt eller en spänning från något som en skicklig naprapat kan råda bot på. Känns lugnade hursomhelst. <3

SÅHÄR GLAD ÄR JAG FÖR ATT HUVUDVÄRKEN SLÄPPT EFTER OCH JAG SER LIVET IGEN!!!

MÅENDE FRÅN OCH TILL

Så var vi inne på dag 5 med huvud-skit-värken. Lägg även till dålig sömn pga tumlande, orolig mage med lätt magknip på nätterna samt ett återkommande illamående kombinerat med huvudvärk på förmiddagarna. Jaja, jag ska väl inte klaga, sämre kunde det ha varit. MEN, jag ska ändå villigt erkänna att jag är lite trött på allt idag. Nog för att jag har huvudvärk vanligtvis, men den här ihållande värken tär på en annan nivå.

Pratade med syrran och hon är ju preggo även hon, två veckor efter mig. Våra graviditeter och mående har helt o hållet gått hand i hand hittills. Samma symptom, mående, mage, cravings och annat har stämt hundra procentigt. Och detta med huvudvärken är nytt även för henne. (jag har ju inget att jämföra med då detta är min första) men med sina två tidigare döttrar har ju Tilda blivit befriad huvudvärken helt o hållet tillskillnad från denna gången. Kanske är det så att vi har varsina små pojkar som rör i grytan, alt så är det bara slumpen att huvudvärken valde att fucka upp för oss båda. Bara knyter tummarna för att den INTE är ihållande hela vägen till bf för då ger jag upp.

KONSTANT SPÄNNINGSVÄRK

I HUVUDET! Jag kan inte tänka klart utan den där konstanta huvudvärken som strålar från nacken upp i bakhuvudet denna gången. Idag är vi inne på dag 4, och alvedonen är inte nödvändigt för den hjälper inte alls. SÅ den skiter jag i bara rider ut. Tidigare, dvs innan graviditeten så tycker jag ändå att en alvedon lindrar o hjälper, och att värken oftast sitter en dag eller max två. Men nu är den så långvarig och ligger o gnager i dagarna fyra. Är det någon om känner igen sig?

Har ni som känner igen sig kanske braiga tips på annat som lindrar o hjälper för just den här typen av huvudvärk? Jag är inte sängliggandes, men det är bara tröttsamt att den tar över som den gör.
Jaja, jag tänkte lindra lite med en höstprommis i den friska luften, för just frisk luft lindrar ju ialf för stunden. Puss på er, vi hörs senare med min första vecka för vecka!!

En BRA grej är iallafall vårt nya, lilla soffbord (som även kan användas som sidobord!!) som landade hemma i helgen och gjorde sig helt perfekt till resterande stora möbler. Finns hos Sleepo HÄR! (dessutom nedsatt!)

MATVANOR DÅ OCH NU

Matvanorna ser sannerligen helt annorlunda ut nu kontra i maj, då man inte bakade något i magen. Allt som jag föredragit att äta tidigare gäller inte alls nu. Inte alls. Lagad varm mat går bort, restaurangköket är INTE det minsta intressant, snarare avsmak deluxe. Om det är någon varm mat som ska ner är det svensk husmanskost, exempelvis potatismos, köttbullar o brun gräddsås. Inlagd saltgurka och syrlig lingonsylt. Vegetarisk kost och fisk som jag annars föredrar att äta är INGET mina smaklökar alls föredrar just nu. Fy!!!

Nä, det jag helst av allt äter, dygnet runt i denna tid är; OST & SKINK MACKA (Livet! Gärna nybakt fralla) ACAI BOWL. (kallt o kylande är gott!) YOGHURT (SAMOA exotisk är livet!!! Smaken är ljuuuuvlig), LEMONAD!(Skulle jag döpa vårt barn efter ens största craving skulle det bli en liten Lemonads. Helt klart.) KALL CEASAR OCH KYCKLINGSALLAD! (Krispiga salladsblad och sur vinägrett!) SALT OCH SURT SMÅGODIS (Gärna som en dubbelmacka!).

Det känns ju lite som att man spolar tillbaka tiden sisådär 20 år. Allt som man åt när man var barn är det man föredrar att äta nu. Lite mysigt ändå, att man går tillbaka sådär. MEN NU ÄR JAG NYFIKEN PÅ VAD NI ÄTER? VAD FÖREDRAR NI? TIPSA!! Någon nämnde saltgurka så det ska jag köpa idag. Det känns ju lite som att vi preggosar är på samma nivå vad gäller kosten och att just mackor verkar vara en vinnare för majoriteten!

GRAVID VECKA FÖR VECKA?

I början av graviditeten tyckte jag att tiden stod still, det kändes konstant som vecka 6 och 7. Som att man aldrig kom framåt. Men från v12, efter KUB och första ultraljudet så har tiden liksom sprungit förbi och snart är vi halvvägs. HALVVÄGS?!?! WTF.

Jag är i v.17, (hade räknat till 18, men låg liiiite före i mitt eget huvud, bara för att jag konstant känner mig en vecka före i Preglife appen i jämförelse av mående, känslor och allt man ska känna). Samt att jag ju blev tillbakadragen på ultraljudet med 3 eller 4 dagar. Men men, enligt appen är vi nu i v 17 i alf och det kan ju vara bra att ha något att räkna efter.

Vi har avklarat 40,5 % och det är 167 dagar kvar till bf. Och det känns ju helt sjukt. Minns tydligt när det stod 230 dagar var och 5% avklarat.
Ska det verkligen gå såhär fort? Och sedan säger dom ju att sista halvan går ännu snabbare?! Gudars himmel.

Men tillbaka till rubriken innan jag som vanligt svävar iväg här. hehe. Vad tror ni om att köra en stående “gravid vecka för vecka?” Alla gör ju visserligen det men det verkar vara så populärt och värt material då folk ju konstant är gravida och i behov av diskussioner, samtal och pepp. Jag har redan fått många medd o kommentarer där blivande mammor är beräknade ungefär samtidigt som jag. Så skulle inte det vara kul o fint att ha ett litet forum härinne där vi kan bolla, prata och diskutera varje vecka? Lugna och peppa varandra i alla dessa frågor utan ordentliga svar?!

DAGEN VI FICK REDA PÅ ATT JAG VAR GRAVID

Vi fick reda på att jag var gravid en vecka innan midsommarafton. Jag skulle egentligen ha min mens efter helgen, på måndagen, men kände tidigt att något inte var som det vanligt. Jag kände mig väldigt trött, hade ömmande bröst och en mage som körde runt som en torktumlare. Första tanken var att jag bara skulle ignorera känslorna o tankarna och låta midsommar vara som vanligt och helgen passera som att ingenting var annorlunda. Men jag kunde inte hålla mig ifrån att ta det där gravtestet när jag ändå kände så starkt att allt inte var som det brukade. Det kändes mest bara fel att låtsas som inget, o dricka rosé som vatten för någonstans visste jag ändå att jag skulle vara gravid. Jag bara kände det på mig.

Det är svårt att förklara de där känslorna, mer än att de var så jäkla tydliga. Och mycket riktigt, ganska fort efter att jag stoppat ner stickan i kissglaset så tog det inte långt tid innan testet visade digitalt, “gravid 1-2 veckor”. Jag minns att jag höll mig väldigt lugn, och jag satt kvar där på toasitsen ett tag och mest bara log för mig själv. Jag visste det!! Och att få det framför sig på testet var ju ändå ett stort bevis på att min magkänsla och intuition så tidigt stämde överens med verkligheten.

Jag minns att jag fällde ett par tårar för mig själv, sittandes hemma på toalettsitsen. Jag var ju hemma i Stockholm och Daniel iväg och skulle spela match så jag avvaktade med att säga något till honom tills dagen efter, då han var hemma igen.
Jag kan säga att det var svårt att hålla sig och att somna den natten. Jag låg mest bara och tänkte på vad som precis hade hänt och vad som sedan 2 veckor tillbaka hade börjat växa i mig.

Dagen efter åkte jag och mitt servett-inlindade test till Daniel. Jag hade planerat att göra det lite mer speciellt men kunde inte hålla mig utan att jag bara sa det direkt. Vi satt och åt kvällsmat och då bara flög det ur mig. Från ingenstans. – Jag är gravid! Jätte allvarligt också tydligen. Haha! Sedan hämtade jag det lilla bebis testet som låg inlindad i servetten och visade Daniel. <3 Då släppte allt och vi kramades länge med testet emellan oss. Vi och vår kommande lilla bebis som än så länge bara hade visat sig igenom ett digitalt test. <3

Jag har alltid älskat barn och likaså Daniel. Vi pratade tidigt i vår relation om just barnfrågan. Hur många barn vi ville ha och vi visste väldigt snabbt att vi inte skulle bli alltför långrandiga med att utöka familjen. Däremot så var det inte slaget i sten att de skulle bli som det blev, utan vi hade nog mer tänkt oss att det skulle ske efter sommaren, mot vintern. Kanske nästa år. Ja, inte direkt någon plan med det hände blixtfort och lika glada och lyckliga blev och är vi för det för nu har det aldrig känts så självklart som att en liten kotte ska utöka och vi ska bli en liten familj! <3